Urinvånarna utmanar Trump i kampen om Bears Ears

Text: Martin Brusewitz
Foto: Anders Ahlgren

Ett naturskönt område i södra Utah har blivit scenen för ett nationellt politiskt drama. I huvudrollerna: Donald Trump och fem urinvånarfolk. Vi åkte till Bears Ears, nationalmonumentet som Donald Trump krympt med 85 procent.

Solen steker på Mary Benallys tomt. Hon kliver fram över den rödtonade sanden, stannar och tittar in i kameran. Blixten smäller av. På vägen där borta kör en pick-up förbi, en ensam rörelse i ett annars stilla landskap.

– Under alla år jag har bott här så har jag lärt mig att uppskatta skönheten i detaljerna. I stenarna, sanden, växterna, klipporna, utsikterna. Från det stora till det lilla. Det vackra sitter i allting och varenda morgon när jag vaknar upp så är jag exalterad, förväntansfull. Vad är jag så uppspelt över? frågar jag mig själv. Allting omkring, att få leva, att få se, livet är så bra tänker jag. Eller… jag brukade tänka så, säger Mary.

Enlarge

2-Bears-Ears-26
”Hela min fysiska varelse är bruten”, säger Mary Benally om Trumps beslut att minska nationalmonumentets yta med kring 85 procent. Bild: Anders Ahlgren

Enlarge

3-Bears-Ears-12
”Monarch's Cave och de så kallade Anasaziruinerna är världsberömda. Bild: Anders Ahlgren

Enlarge

7-Bears-Ears-46
Valley of Gods eller Gudarnas dal hör enligt Trumps beslut inte längre till det skyddade området. Bild: Anders Ahlgren

Hon stannar till vid en låg, snårig buske. En bit ifrån ser den ut som ett grönt fluffigt moln, nu nära syns de små grenarna, taggarna, ett litet, vasst och kaotiskt virrvarr.

– Sedan beslutet kom har jag bara känt en slags tomhet. Som om jag försöker kravla mig upp igen, tillbaka. Hela min fysiska varelse är bruten. Jag har ondare i min rygg, tar inte hand om den på samma sätt, jag till och med går långsammare, säger Mary Benally.

Fullt med fornlämningar

I december i fjol offentliggjorde president Donald Trump sitt beslut att krympa ner nationalmonumentet Bears Ears med 85 procent. Den största minskningen av ett nationalmonument som någonsin gjorts i landets historia. Beslutet kom mindre än ett år efter att Barack Obama grundat det. Under lagen ”the Antiquities Act of 1906” kan USA:s president utropa nationalmonument för att skydda markområden av speciell historisk vikt. Bears Ears är späckat med fornlämningar – bland annat häpnadsväckande stenbyggnader uppförda i grottor i de branta bergsluttningarna – av de urinvånarfolk som bott här sedan så långt tillbaka som 11 000 år före vår tideräknings början.

– Det verkar som om det finns en vilja att ha ihjäl alla förslag och idéer som vi navajos jobbar fram. I grunden rör det sig om rasism och diskriminering. – Vaughn Hadenfeldt, grundaren av organisationen Friends of Cedar Mesa

Men frågan är om presidenten har rätt att krympa ett nationalmonument? Samma dag som Trump skar ned Bears Ears blev han stämd. De fem olika urinvånarstammar som först vänt sig till Obama med förslaget hade sina advokater redo.

– Det står inte i lagen att han kan krympa området. Presidenter har gjort det innan men det har aldrig utmanats i Högsta domstolen. Därför kommer den här domen att bli väldigt viktig och prejudicerande, säger Mark Maryboy, grundaren av föreningen Utah Diké Bikéyah, den navajo-organisation som började driva frågan om nationalmonumentet.

Federalt mot statligt

Så varför togs beslutet att krympa området? Konflikten kring Bears Ears handlar om flera saker och i dess kärna finns ideologiska skillnader, synen på ägande och historia, staten och lokalt självbestämmande, natur och marknadskrafternas potential. The New York Times har i sin granskning av dokument och korrespondens visat att företrädare för olje- och gasindustrin tryckt på Trumps administration att minska monumentet. Andra tror att det handlar om en större, mer långtgående plan. I Utah ägs 75 procent av all mark av den federala regeringen, en rejäl nagel i ögat på den republikanska delstatsregeringen som är fientligt inställd till allt vad en stark stat heter.

– Det finns en grupp människor som vill äga markerna privat. Om de kan få delstaten att ta dem tillbaka från federalt ägande så kan de sen visa att delstaten inte kommer att ha råd att äga de här enorma landarealerna, för det har inte delstaten. Skatterna kommer att stiga och det pressar delstaten att sälja marken och då kommer de åt att köpa den. Jag anser att det är hela sanningen bakom det här malörtsupproret mot federalt ägande, säger Maryboy, som hör till områdets navajobefolkning.

Handlar om rasism

Mark Maryboy menar att det handlar om rasism och en nästan instinktiv vilja hos Utahs vita, republikanska politiker, ”lokalbor” som han kallar dem, att motarbeta allt som kommer från urinvånare.

Enlarge

5-Bears-Ears-20
Mark Maryboy, grundaren av föreningen Utah Diké Bikéyah, den navajo-organisation som började driva frågan om nationalmonumentet. Bild: Anders Ahlgren

Enlarge

11-Bears-Ears-61
Vaughn Hadenfeldt har grundat organisationen Friends of Cedar Mesa och står som förste undertecknare av stämningsansökan mot Donald Trump. Bild: Anders Ahlgren

– Jag har varit politiskt aktiv i flera år och jag har sett det här gång på gång. I San Juan har det alltid rått en konflikt mellan urinvånare och vita lokalbor. Alltsedan 1879 när mormonerna först kom hit. Det verkar som om det finns en vilja att ha ihjäl alla förslag och idéer som vi navajos jobbar fram. I grunden rör det sig om rasism och diskriminering, säger Vaughn Hadenfeldt, grundaren av organisationen Friends of Cedar Mesa och mannen som står som huvudavsändare på stämningen mot Donald Trump.

Två motpoler

I Bears Ears utkant ligger två små samhällen, Bluff och Blanding, varandras motpoler. Bluff är något så ovanligt i Utah som en liten liberal ort. Här bor en mängd inflyttade friluftsmänniskor och naturvänner som röstar demokratiskt och skyr Donald Trump. Orten är högkvarter för nationalmonumentets förespråkare. En halvtimme därifrån ligger det lilla samhället Blanding, en republikansk högborg. Det är till majoriteten bebott av vita mormoner och omgivet av farmer. Blanding är ett epicenter för det monumentmotstånd som finns i trakterna. På gatorna syns bilar med anti-bears-ears-klistermärken och vid stadens norra infart står en stor reklamskylt med en amerikansk flagga och texten ”upphäv bears ears” upprepat tre gånger.

Intill sin vita pickup står Shawna och Kendell Shumway med sonen Kash. De jobbar på ett staket som behöver repareras på sin farm några minuters körning utanför Blanding.

– Jag har växt upp på de här markerna. Bott här hela mitt liv. Liksom min far och hans far före honom. Området har aldrig varit skyddat. Varför ska det vara det nu? Det lockar bara hit mer folk, säger Kendell.

Blanding är en liten ort med ett enda rödljus i korsningen vid bensinmacken.

– Vi behöver inte ha hit en miljon besökare. Det om något kommer förstöra vad som finns här. Jag gillar det som det är. Han förklarar vidare att han är rädd för att monumentet bara är början på allt mer regleringar och inblandning av staten i lokala affärer.

– De lovar saker till en början men sen drar de sakta tillbaka vad de lovat. Jag tror att beslutet var ett sätt för demokraterna att straffa Utah för att delstaten alltid röstar republikanskt, säger Kendell Shumway.

8-Bears-Ears-39
Familjen Shumway i samhället Blanding har ingen förståelse för nationalmonumentet. Bild: Anders Ahlgren.
9-Bears-Ears-37
Familjen Shumways farm ligger några minuters körning utanför staden Blanding. Bild: Anders Ahlgren.

“Han rev vår kropp i stycken”

När Trump deklarerade sitt beslut att krympa ned monumentet sade han i sitt tal i Salt Lake City:
”Ni invånare i Utah kan ert land bäst och ni vet bäst hur ni ska ta hand om det. Era tidlösa band till naturen ska inte styras av infall från en handfull byråkrater tusentals kilometer härifrån.”

Den republikanska publiken jublar. Trump fortsätter:

”Jag har kommit till Utah för att ta tillbaka ett federalt övergrepp.”

– Vad jag tänkte då… jag vet inte om jag ska uttrycka det faktiskt. Han rev vår kropp i stycken och spred ut delarna. Några delar här, andra där. Vissa delar vet jag inte ens var de är. Jag vet inte ens vad som hände med dem. Det var traumatiserande, säger Mary Benally.
Hon blickar norrut, bortom taggtrådsstängslet som omger hennes trädgård, och mot horisonten där två bergsplatåer sticker upp. De ser ut som två björnöron, de som gett nationalmonumentet dess namn.

– Jag är säker på att så har det känts för många. Det var ett gigantiskt steg för urinvånare när monumentet skapades. Det öppnade dörrar för en massa andra saker trodde vi. Nu känns det bara som att vi inte spelar någon roll igen. Som att ingen, återigen, lyssnar.

FAKTA: Nationalmonument

map-bears-ears
  • De kallades ”pothunters”, krukjägare. De skövlade uråldriga gravar, boplatser och andra fornlämningar runtom vilda västern på arkeologiska skatter, rester från de urinvånare som bott i området i tusentals år: gamla krukor, pilspetsar, tyger, och så vidare som sen såldes till samlare. Under 1800-talet började en del inse vad som höll på att ske: ett nationellt arv var på väg att gå förlorat. Svaret blev en lag.
  • Den 8 juni 1906 skrev president Theodore Roosevelt under ”American antiquities act of 1906”. Lagen gör det bland annat straffbart att förstöra ruiner eller avlägsna fynd från mark som ägs av staten. Den ger även USA:s president makt att skydda markområden som har vetenskapligt eller historiskt värde genom upprättandet av vad som kallas ”national monuments”, nationalmonument.
  • Grand Canyon blev det första området som skyddades med hjälp av lagen. Sedan dess har den använts över hundra gånger för att skydda landområden. Barack Obama använde lagen när han under sitt presidentskaps sista månad upprättade nationalmonumentet Bears Ears. 547,074 hektar federal mark i södra Utahs östra hörn skyddades från exploatering av gruvbolag och oljeindustrin.
  • I debatten kring monumentet har många falska påståenden yttrats. Till exempel att privatpersoner inte får köra bil, campa, samla ved eller låta sina djur beta på ett nationalmonuments marker. Det stämmer inte.