Estland 100 år: Världen ligger öppen

Text: Katarina Koivisto
Foto: Andras Kralla

Estland firar i år sina 100 år av självständighet även om den första varade bara i drygt 20 år innan landet ockuperades av Sovjet­unionen. Självständigheten lade ändå grunden för dagens demokratiska statsskick, ­säger historikern ­Erkki Bahovski (bilden till höger), som anser att landet i dag behöver EU och Nato. De unga esterna hyser ingen rädsla för Ryssland. Vi har träffat Maarja Lillamäe och Reino Bürkland som är noga med att deras barn ska lära sig ryska.

”Estland behöver EU och Nato”

Att Finland stod upp mot Sovjetunionen 1939 medan Estland inte gjorde det präglar både relationen mellan Finland och Estland och de bägge ländernas relation till dagens Ryssland.
– Estland behöver Nato, säger Erkki Bahovski på Internationella centret för försvar och säkerhet i Tallinn.

Estland förklarade sig självständigt den 24 februari 1918, drygt två månader efter Finland. Precis som för Finlands del bekräftades självständighetsförklaringen i och med fredsfördraget i Tartu 1920. De följande 100 åren gick de två ländernas historia ändå i olika riktningar.
Den estniska självständigheten varade den gången bara drygt 20 år. I augusti 1940 annekterade Sovjetunionen landet efter att ha först ha ockuperat det. Estland, liksom de övriga baltiska länderna Lettland och Litauen blev då sovjetrepubliker.
– Under de självständiga åren byggde Estland ändå upp ett demokratiskt system, det hade vi stor nytta av när vi 1991 förklarade Estland självständigt igen efter sovjettiden, säger Erkki Bahovski.
Bahovski jobbar på Internationella centret för försvar och Säkerhet ICDS i Tallinn och är chefredaktör för centrets tidning Diplomaatia. Han jämför Finlands och Estlands agerande då andra världskriget bröt ut och konstaterar att länderna är spegelbilder av varandra.
– När man i Finland ser på Estland så ser man spegelbilden av vad som hänt ifall man inte satt sig upp och valt att ta strid mot Sovjetunionen. Estland kan å sin sida se på Finland och se spegelbilden av vad som hänt om man valt att kämpa mot Sovjet, säger han.

Också tvister

Skillnaden i agerandet 1939 har präglat förhållandet mellan Finland och Estland och också först Sovjetunionens, senare Rysslands förhållningssätt till de båda länderna, anser Bahovski. I officiella sammanhang talar man gärna om broderfolk och de goda relationerna länderna emellan, men medaljen har också en annan sida, påpekar han.
– I Estland kommer man fortfarande ihåg president Mauno Koivistos offentligt njugga inställning till Estlands självständighetssträvanden 1990 och 1991, liksom vi minns dåvarande utrikesminister Erkki Tuomiojas (SDP) okunskap och uttalande om att det inte visas nyheter på ryska i Estland, nämner Bahovski som exempel.
Men man ska också minnas att 1 000-tals ester var med och slogs mot sovjetarmén på finländarnas sida under andra världskriget, påminner han.
På det stora hela är relationerna ändå goda, anser Bahovski. Att båda länderna numera hör till EU skapar en enhetlig marknad och en fri rörlighet. Det utnyttjar många ester som jobbar i Finland, men också många finländare som väljer att etablera sig i Estland.
Under Estlands första år av självständighet efter sovjeteran kom också mycket hjälp från Finland. Både organisationer och privatpersoner skickade kläder, elektronik och annan utrustning söderut över Finska viken. Hjälpen var då välbehövlig, sedan dess har den estniska ekonomin utvecklats snabbt.

Nato är en trygghet

I dag ser Bahovski den största skillnaden i att Estland är medlem av Atlantpakten Nato, medan Finland valt att stå utanför.
– Jag förstår Finlands inställning. Ni har en lång erfarenhet av vad det innebär att vara granne till först Sovjetunionen och nu Ryssland.
Vid den nya estniska självständigheten 1991 var det en orealistisk tanke att Estland skulle kunna bli medlem av Nato, anser Bahovski. Men efter terrorattackerna i USA den 11 september 2001 gick det lättare, USA behövde då alla allierade landet kunde få. Estland blev medlem 2004.
– Det är alldeles klart att Nato är bra för Estland, se bara på händelserna i Ukraina och på Krim och Rysslands agerande där.
Bahovski anser att Estlands situation skulle vara betydligt mera komplicerad utan ett Natomedlemskap. Han jämför med Turkiet och frågar sig vad som hänt om esterna, utan Nato, råkat skjuta ner ett ryskt jaktplan eller om Rysslands ambassadör blivit mördad i Tallinn.
Nato var en trygghet också 2007 då Estland och Ryssland råkade i luven på varandra när den estniska regeringen ville flytta en bronsstaty av en rysk soldat. Under den så kallade bronsnatten tog ryssar och ester ihop i Tallinn i en symbolisk tvist kring soldatens betydelse.
Utvecklingen i Estland har hur som helst gått snabbt. I dag är landet en föregångare då det gäller it och att vara ett papperslöst samhälle. It och datasäkerhet har också varit bärande teman under Estlands första halvår som EU-ordförande. Att det gick så snabbt att bygga upp Estland förklarar Bahovski med att man hunnit skapa en viss demokratisk tradition under de 20 första självständighetsåren.
– Ser man på många andra tidigare sovjetrepubliker har det varit mycket svårare, flera länder är i dag diktaturer och har svårt med sina nya statsskick.

Ryska språket behövs

Sovjettiden är långt ifrån glömd i dagens Estland, speciellt Stalins regim talas det mycket om, det var råa tag då. Diskussionen försvåras av att många av dem som hade maktpositioner i sovjetrepubliken Estland fortfarande lever och dessutom har viktiga positioner, bland annat inom näringslivet, påpekar Bahovski.
Tiden under sovjetiskt styre förde i alla fall med sig något gott, ett väl fungerande, gratis, bra skolsystem, tycker Erkki Bahovski. Man satsade mycket på matematik, fysik och kemi och utbildade gärna ingenjörer för den sovjetiska industrin. Också den gratis hälsovården och de stora sjukhusen som delvis var dimensionerade efter krig lägger han på pluskontot. Fast i dag vet ingen vad man ska göra med de stora byggnaderna.
Den unga generationen i Estland i dag hyser inte heller några antipatier mot Ryssland och det ryska.
– I dag är det nästan så att den ryska minoriteten i Estland är i ett överläge i och med sina språkkunskaper. Ryssland är bland annat en viktig handelspartner för Estland.
Dagens säkerhetspolitiska läge runt Östersjön bekymrar inte Bahovski speciellt mycket. Enligt hans analys är Ryssland inte tillräckligt starkt för att på allvar kunna utöva någon makt i Finland eller i Baltikum. Ryssland är inte lika starkt som Sovjetunionen var och den ryska utrikespolitiken är mera reaktiv än proaktiv, tycker han.


Sovjettiden inget spöke för unga ester

De gav upp väl betalda chefsjobb inom näringslivet och flyttade ut på landsbygden där de nu lever med sina fyra barn. I Linnumetsä talo knappt 50 kilometer söder om Tallinn består vardagen av ostar och grafisk design.

Maarja Lillamäe och Reino Bürkland har huvudsakligen vuxit upp, studerat och levt i ett självständigt Estland. De är ändå väl medvetna om hur det var att födas i sovjetrepubliken Estland och bägge har familjehistorier som avspeglar livet under den sovjetiska perioden.
Maarja Lillamäes föräldrar var noga med att hon och hennes bror skulle skaffa sig en universitetsutbildning som i sin tur skulle öppna dörrarna till ett bra jobb och en tryggad framtid. Lillamäe har vuxit upp i Põlva i södra Estland.
För Reino Bürkland är bakgrunden annorlunda. Hans farfar kom från Karelen och han har finska rötter. Farfar deporterades under Stalin-tiden till Krasnodar i södra Sovjetunionen. Där träffade han sin blivande fru och 1947 var paret tillbaka i Estland igen. Från mammans sida kommer släkten från Saarenmaa.
Men också Bürkland har gedigna studier i bagaget, han har examina från både Tartu och Jyväskylä, talar flytande finska och har jobbat många år i Finland.
– Men i något skede insåg jag att jobbet som finansdirektör i ett stort företag tar mer än det ger, säger han.

Renoverade själva

I dag lever Lillamäe och Bürkland sin dröm i byn Mõnuste omkring 50 kilometer söder om Tallinn. Bakom sig har de lämnat chefsjobb inom teknik och medicin och livet i huvudstaden Tallinn.
Med sina fyra barn, Simona 11, Anna 6, Remi 4 och Adele 1 bor de nu för fjärde vintern i ett ekologiskt hus de byggt själva.
– Det här har varit en gammal bondgård och ursprungligen köpte vi det som sommarställe. Men vi blev förtjusta i livet här och när vi flyttade ut kom vi till en byggarbetsplats där delar av huset till och med saknade golv, säger Maarja Lillamäe.
Hon berättar stolt om huset som är byggt i lera och belagt med plattor som ska hålla regn och fukt ute. Isoleringen består av halm och värmen kommer huvudsakligen från en vedspis belägen centralt i bondgården. Spisen värmer också familjens vatten.
Allt är annorlunda än i staden. Barnen har 14 kilometer till skola och förskola och när man vill handla behöver man bil. Närmaste granne finns inte heller på gångavstånd.

Pengar inte allt

Men familjen är nöjd. Föräldrarnas önskan är att barnen ska få växa upp i en by på landet.
– Avstånden är kanske långa, men sammanhållningen är god. Vi tar hand om varandras barn i turer så att alla föräldrar får lediga timmar också, säger Maarja Lillamäe.
Hon är nu grafiker och barnboksförfattare och jobbar hemma. Reino Bürkland ägnar sig åt massage på kinesiskt vis och åt att tillverka ost. I ett ysteri på hemgården tillverkar han i huvudsak mozzarella på mjölk köpt från granngården.
Men det har inte alltid varit lätt då paret jobbat för att förverkliga drömmen. Familjen var van vid en hög inkomstnivå, men när Bürkland lämnat sitt jobb samtidigt som partnern var gravid gällde det att anpassa livet efter betydligt lägre inkomster.
– Vi har båda blivit uppfostrade av föräldrar som tycker det är viktigt att vara framgångsrik. Men pengar är inte allt, vi är lyckligare så här när vi kan göra sådant vi känner för. Det känns som om världen ligger öppen, säger Lillamäe.
Barnbidragen i Estland har också stigit år för år, något som underlättar livet för en familj med många barn, konstaterar hon.

Stamkunder för ost

Att det blev ysteri och ostar på gården i Mõnuste var mest en händelse. En dag hade en av Bürklands massagekunder med sig en hink mjölk och massören kom hem och berättade att han tänkte börja göra ost, skrattar Maarja.
– Till en början gjorde han det hemma, han började med blåmögelost och det luktade så illa att jag sade att han får välja mellan osten och mig, ler hon.
– Men jag fick både och, skjuter Bürkland förnöjt in.
Osten säljer han i dag till en grupp stamkunder. Han informerar på nätet om när det finns ost att köpa, kunderna meddelar vad de vill ha och Bürkland levererar till Tallinn. Det som började som en hobby har blivit ett jobb. För nuvarande ostmästaren visste ingenting om ost när han började.
– Jag fick slå upp hur man skulle göra och leta efter tips på nätet, säger han.
I dag jobbar Bürkland dessutom på kliniken i den närmaste tätorten Riispere, där det fanns utrymme för kinesisk medicin.
Men han konstaterar att ett jobb mellan åtta och fem inte är någonting för honom.
Vardagen i Mõnuste kretsar kring barnen, ysteriet och bygemenskapen. Någon längtan tillbaka till Tallinn har familjen inte.
– Staden ligger på ett bra avstånd om man vill gå på teater, biograf eller konsert, konstaterar de båda.

Barnen läser ryska

Att Estland firar 100 år av självständighet är stort för hela familjen. I byn firar man på sitt eget vis och i linje med kampanjen ”Vad kan du göra för ditt land” ska man öppna ett område med ett stort stenbrott till allmänt beskådande.
Det är sten man är stolt över, sten som en gång i tiden användes till att bygga Isakskatedralen i S:t Petersburg.
Lillamäe drömmer också om att skapa naturstigar i området.
Något gammalt groll mot Estlands ryska befolkning har familjen Lillamäe och Bürkland inte. Folk är folk oberoende av nationalitet och modersmål, anser de. Var och en kan välja att se likheterna och inte olikheterna.
Tvärtom anser familjen att det är viktigt att barnen lär sig ryska, såpass viktigt att de i byn startat en läsecirkel för språket. Familjen har dessutom ryska grannar i närliggande sommarstugor.
– Ryssland är vår granne och de som kan tala ryska har en klar fördel i arbetslivet, säger Bürkland.
Framtiden då? Simona vet redan att hon vill bli grafiker som mamma, men också att hon vill studera utomlands. Att bo på landet nu trivs hon med, till skolundervisningen hör ridlektioner och hästar och ridning är något hon gillar högt.
– Men jag kommer nog tillbaka till Estland fast jag vill pröva på att bo utomlands också, säger hon.
Lillasyster Anna vill bli grafiker hon med, men några tydligare framtidsplaner än så har hon ännu inte.
Flickornas föräldrar är nöjda med livet på landet. Bürklands vänner har föreslagit att han ska utvidga sitt ysteri och anställa en medhjälpare, men ostmästaren vill åtminstone ännu inte höra på det örat.
– Jag vill bevara verksamheten småskalig, det är inte pengarna som är det viktiga, säger han.


Estnisk fest hela året

Estland firar sina 100 år av självständighet också i Finland hela året med speciellt mycket festligheter den sista hela veckan i februari.

Det blir konserter, konstutställningar, teaterföreställningar, men också högtidligt när Estland firar sina hundra år av självständighet i Finland. Olika fester ordnas på flera håll i landet och en del av festligheterna firar att Finland och Estland tillsammans fyller 200 år.
Byggnader i Helsingfors, Åbo och Tammerfors har också lovat festbelysning i de estniska färgerna blått, vitt och svart på självständighetsdagen den 24 februari.
Redan veckoslutet innan, den 17 februari har den estniska självständigheten firats i Tammerfors, Åbo och Vasa. I Åbo festtalade president Tarja Halonen och Estlands statsminister Jüri Ratas. Festen i Helsingfors är den 22 februari med bland annat kransnedläggning vid gravar och en stpr festkonsert på Alexandersteatern.
– Vi behöver vår historia. Vi märker det kanske inte när solen skiner, men när det stormar är det vår gemensamma bakgrund och kultur som för oss vidare, säger Estlands ambassadör i Helsingfors Margus Laidre.

Festårets program finns på adressen www.virosuomessa.fi

Många herrar

• Den 24 februari 1918 utropades republiken Estland.
• En provisorisk regering bildades då under ledning av Konstantin Päts.
• Redan dagen därpå ockuperades landet av Tyskland, som erhållit Estland från Ryssland i den senare ogiltigförklarade freden i Brest-Litovsk.
• Efter det tyska nederlaget i första världskriget i november 1918 lämnade tyskarna Estland och några dagar senare invaderades landet av ryska trupper.
• Under 1919 utkämpades det estniska frihetskriget mellan den ryska Röda armén och estniska trupper med stöd av bland andra finska frivilliga.