Finland om 100 år: MAKTEN

Text: Heidi Hakala/Svensk Presstjänst
Bild: Karl Vilhjálmsson

Om hundra år är det inte längre politikerna som är de högsta hönsen i världsmaktsordningen utan makten kommer att förskjutas till nya aktörer. Och till kvinnorna – på sikt kommer de att bli rikast och mäktigast i världen, det är bara en tidsfråga. Vinnarna i framtidens maktspel är inte nödvändigtvis de stora och starka, utan de som kontrollerar vattnet, teknologin och råvarorna. När naturresurserna hotar att ta slut måste vi lära oss att odla nya material. Med hjälp av syntetisk biologi kommer vi att få se mobiltelefoner och bildäck växa på träd, precis som apelsiner och dadlar. Finland kommer troligtvis att fortsätta toppa indexet för det bästa landet att bo i, men Svenskfinland riskerar att bli en nisch som allt färre känner sig hemma i.

Makt – ett kort ord med en lång historia, och många försök till definitioner. Den franska filosofen Michel Foucault liknar makt vid en relation mellan människor, makt är inget man har utan en position man befinner sig i. Du kan utöva makt över någon samtidigt som någon annan utövar makt över dig; du har olika maktposition i relation till dina barn, din chef eller i de olika sociala sammanhang som du är en del av. Också makt och kunskap hänger ihop – makt är att definiera vad som är kunskap och vad som inte ska anses vara det, såsom Donald Trumps förnekande av klimatkrisen. Han har helt enkelt bestämt att kunskapen om att den existerar är fel, och han har makten att göra det. Bara några minuter efter att han hade svurit presidenteden försvann underrubriken “klimatförändringar” från Vita husets webbplats. Amerikanska myndigheter uppmanas att tala om ”extremt väder” i stället för ”klimatförändringar”. Också i framtiden kommer kunskap att vara makt, men på andra sätt än i dag.

JÄMSTÄLLDHETEN

Debatten om könskvoteringens vara eller icke vara börjar snart vara lika uttjatad som Hamlets bryderi i Shakespeares pjäs från slutet av 1500-talet. ”Kvotera in kvinnor – annars böter”, rubricerade Svenska dagbladet förra året sin artikel om att regeringen kräver att kvinnor ska kvoteras in i bolagsstyrelser. Dagen efter kom kritiken som i hög grad förbiser samhällets maktstrukturer – ”det är kompetens och inte kön som ska styra” – och i januari i år kom beskedet: ”Regeringen drar tillbaka förslag på kvotering”.
I framtiden kommer diskussionen, om den fortfarande existerar, att vara omvänd. Ska vi kvotera in män eller inte? På hundra år kommer vi inte bara att uppnå jämställdhet, utan gå förbi den, och patriarkatet övergår i ett matriarkat. Att det är kvinnorna som har makten i den framtida könsmaktsordningen är forskaren Arne Jernelöv så övertygad om att han skrivit en bok om saken. I Amazonia (2010) beskriver han hur och varför kvinnor från sin tidigare underordnade position kommer att fortsätta förbi den punkt där män och kvinnor har lika mycket makt och inflytande i samhället.

Kvinnor behöver inte längre inta en manlig position för att få makt utan kan ta sig till makten just tack vara traditionellt kvinnliga egenskaper. Arne Jernelöv, forskare

– Egenskaper som traditionellt klassats som kvinnliga, såsom samarbets- och kommunikationsförmåga, flexibilitet, verbalitet och förmågan att skapa sociala nätverk är egenskaper som blir allt viktigare i moderna, utvecklade samhällen medan till exempel fysisk styrka blir allt mindre viktig. Kvinnor behöver inte längre inta en manlig position för att få makt utan kan ta sig till makten just tack vare traditionellt kvinnliga egenskaper, säger han.
Tidigare var det tvärtom – politikerna Margaret Thatcher, israeliska Golda Meir och indiska Indira Gandhi intog traditionellt manliga attityder för att få inflytande inom ett område som dominerades av män. Men under de senaste hundra åren har kvinnornas inflytande ökat, vilket kommer att förändra den värld vi är vana vid.
– Det som förr brukade kallas kvinnoemancipation är en mer än sekellång och minst lika stark megatrend som urbaniseringen – men en trend som både män och kvinnor överlag verkar helt blinda för, säger Jernelöv.
En annan författare som noterat den blinda fläcken är amerikanska Hanna Rosin. I boken Mannens undergång i kvinnans tidsålder (2012) analyserar hon kulturella, ekonomiska och sexuella maktförändringar i USA och visar hur männen håller på att bli omsprungna av kvinnorna. Männen som drabbas av arbetslöshet blir handlingsförlamade, medan kvinnor i samma situation vidareutbildar sig, tjänar mer pengar och står för familjens försörjning. Tänk hur en liknande utveckling i länder som Afghanistan och Saudiarabien skulle påverka hela könsmaktsordningen. Kvinnorna utgör majoriteten av världens befolkning och i längden kan man i demokratier inte diskriminera majoriteten genom lagar och regler.
Rosin säger att en viktig orsak till att kvinnorna kommer att dominera är att kvinnorna i allt högre grad gör anspråk på ”männens” område medan männen i mycket lägre grad gör anspråk på ”kvinnornas”. Tidigare har mannen haft bortamakten och kvinnan hemmamakten.
– Om allt fler kvinnor gör anspråk på traditionellt manliga livsområden, såsom arbetslivet, kommer då män i samma utsträckning att göra anspråk på traditionellt kvinnliga, såsom hem, barn och uppfostran? frågar sig också Jernelöv.
De främsta orsakerna till matriarkatets framväxt är utöver nya värderingar också utbildning och reproduktionskontroll. Kvinnorna är i majoritet vid högskolor och universitet – med högre betyg och utbildning – vilket snart i högre grad kommer att avspegla sig i arbetslivet. Och kvinnorna kontrollerar numera sina kroppar och kan viga sitt liv åt andra saker än barnafödande.
– Makt över barnafödande är i sig är ett kraftfullt vapen. Alla samhällen är beroende av att det föds tillräckligt med barn. Därför måste ett samhälle ge de villkor som de som ska föda barnen kräver, säger Jernelöv.
Ett intressant faktum är att männen dominerar i nästan alla populistiska partier runtom i Europa, vilket kan vara ett tecken på att det senaste decenniets utveckling upplevs positivt av många kvinnor och negativt av många män. Kvinnorna hoppas att trenden fortsätter och männen är rädda att så är fallet, och de hemfaller åt populism. Men om kvinnorna är i maktposition, behåller de då sina attityder och prioriteringar, eller hänger värderingar samman med positionen i samhället?
Om man antar att kvinnorna – när de dominerar samhällets maktapparater – genomför vad de just nu säger sig vilja, skulle vi få större satsningar på barn, unga och äldre personer, säkerhet, trygghet, hälsa, miljö, språk och kultur och mindre ekonomiskt och finansiellt risktagande.
– Vore det bättre eller sämre? Det är naturligtvis en fråga utan allmängiltigt svar och upp till vars och ens personliga uppfattning, säger Jernelöv.
I ett matriarkat skulle också minoriteter som representerar en annan etnicitet, sexuell läggning eller religion få det bättre.
– Det enda hotet är om radikala fundamentalistiska rörelser som motarbetar kvinnors rättigheter får inflytande. Det kan vara allt från muslimska rörelser till ortodoxa eller katolska som vill förbjuda abort och preventivmedel.

MILJÖN

Med makt måste också maktlöshet diskuteras. Vissa fenomen, såsom klimatförändringarna, står vi maktlösa inför i framtiden om vi inte förändrar vårt levnadssätt nu. Vad händer om Golfströmmen upphör och vi får en ny istid? Vad händer när oceanernas salthalt förändras när isarna smälter? Framtidens krig kommer inte bara att föras mellan människor, utan också mellan människa och natur. Inom hundra år kommer därför kontrollen över vatten att bli en väldigt mycket större fråga än den är i dag, när vi utgår ifrån att vatten är en självklarhet. Det kommer också att råda sådan brist på vissa kärnmetaller att den som kontrollerar de här metallerna kommer att få stor makt.
– Vi måste börja tala om en ny slags råvaruekonomi och förändra vårt tänkande kring framgång, säger Alf Rehn.
När naturresurserna sinar kommer syntetisk biologi att bli allt viktigare; i framtiden kommer vi att odla saker som vi i dag bygger. Det gäller också teknologi såsom bilar, telefoner och datorer. Kanske kan vi skapa en organism som bygger batterier av sopor? Eller växter som bär ren antibiotika som frukter? Hittills har vi inte ens skrapat på ytan om vad syntetisk biologi kan föra med sig.
– Vi har svårt att ens tänka oss en värld där vi låt oss säga odlar en bil och hur det skulle påverka vårt sätt att tänka kring teknologi. Vi vet inte vad allt vi är kapabla till när vi lär oss hantera gener så att vi proaktivt kan skapa helt nya typer av djur, växter, organismer, ja till och med människor, säger Rehn.
Syntetisk biologi handlar om att designa och konstruera nya biologiska funktioner och system som inte finns naturligt.
– Inom hundra år tror jag att det teknologiska fältet kan ha förändrats så radikalt att det som vi i dag tänker på som teknologi är något helt annat än i framtiden. Då kommer vi att ha saker som inte ens kan förstås med våra termer om teknologi.
Eller så kan det gå precis tvärtom. Om klimatförändringarna blir så radikala som flera experter förutspår kommer det att leda till brist på råvaror, mat och odlingsmarker och åsidosätta den teknologiska utvecklingen som högsta prioritet. I vissa afrikanska länder, där jordbruket står för sjuttio procent av jobben och produktionen, kan femtio procent av odlingsytan försvinna inom några år. Enligt några av de mörkaste prognoserna kan temperaturen på grund av växthusgasutsläpp stiga med hela sju grader under en människas livstid. Den flyktingdebatt som delat EU-länderna sedan 2015 har i hög grad handlat om krigsflyktingar. Kommer vi att förhålla oss annorlunda till dem som flyr på grund av torka, vattenbrist och svält?
– Det låter krasst, men man kan bli kvar rätt länge i ett land i krig. Där finns ändå ofta en basal infrastruktur som fungerar, till och med under de största bombningarna av Tyskland under andra världskriget fanns någon form av tillgång till mat och vatten. Men i och med den stora torkan kommer vi att se land som inte bara är svåra att bo i, utan obeboeliga såsom Mars är obeboeligt. Vi kan inte skicka tillbaka människor till Antarktis, säger Rehn.

DIPLOMATIN

I Finland både dyrkar och smutskastar vi våra politiker, såsom man i Sverige gör med sina schlager- och popstjärnor. Men trots allt har vi finländare större tilltro till våra auktoriteter än befolkningen i övriga Europa har till sina. Vi är vana vid att det är stater och statliga organ som i hög grad styr våra länder och vår värld, men om hundra år kommer det att se helt annorlunda ut. Den privata sektorn, globala företag och nya former av icke-statliga organisationer (NGO:s) kommer att få alltmer makt på bekostnad av FN, EU, presidenter, riksdagar och regeringar. Den nya diplomatin förskjuter makten från dagens traditionella aktörer till fler alternativa sådana.
– Vi tänker fortfarande att makt är väldigt lokalt, väldigt bundet till givna ramar och gränser. Jag tror att vi ännu inte förstått den politiska roll och makt som den här typens nya aktörer faktiskt kan ha, säger Alf Rehn.
Rörelser inom den nya diplomatin är ofta internationella och jobbar för antingen humanitärt bistånd, arbetsrättigheter, miljöfrågor eller mänskliga rättigheter, såsom till exempel Läkare utan gränser. Ett annat exempel är Save Darfur-kampanjen, där över 190 organisationer av olika religiöst, politiskt och ideologiskt ursprung gick samman för att uppmärksamma kriget i Darfur. Också inom miljörörelsen har man efterlyst en ny form av diplomatisk organisation som kan jobba för att tackla klimatförändringarna, efter att det svaga resultatet av FN:s klimatkonferenser gjort många besvikna.
Den här nya typen av maktorgan är inte bundna till gränser och därför måste vi också ifrågasätta Finland som begrepp, kanske till och med dess existens i sin nuvarande form.
– Finland får säkert hänga med i framtiden, men inte som den självklara nordpunkten för politiskt aktörskap. Det är inte bortom det möjligas gräns att vi har en värld där SFP är viktigare än Finland, säger Rehn.
I Finland är vi väldigt måna om att saker ska gå via rätt myndighet; blanketter ska fyllas i i rätt ordning vid rätt instans och FPA är den allsmäktiga myndigheten vars besked vi nervöst väntar på när det gäller bostads-, studie-, rehabiliterings- och arbetslöshetsunderstöd. I framtiden kommer frivilligorganisationer i mycket högre grad att vara de centrala myndigheterna medan politikernas makt blir mindre enväldig. Och det är bra, tycker Rehn.
– Jag skulle säga att det nästan är orimligt att nationellt valda politiker har så stor makt som de har i dagens globaliserade värld. Vi har ett torftigt tänkande, vi tänker att det antingen är det parlamentariska folkväldet eller pengar och kapitalism som styr. Men är inte frivilligorganisationer också uttryck för demokrati?

TEKNOLOGIN

Också teknologin kommer att förändra våra maktstrukturer. Redan i dag kan vi själva göra sådant som bara stora statliga aktörer tidigare kunde göra; via våra mobiltelefoner kan vi följa med var Nordkoreas u-båtar finns eller via några klick hitta en fabrik i Kina som kan tillverka t-tröjorna vi designat i Finland. Och skiftet till det privata sker snabbt – privatföretagaren Elon Musk hoppas ta människor till Mars innan Stockholms stad är klar med ombyggnaden av Slussen 2025. Men hur snabbt teknologin utvecklas och hur snabbt vi är villiga att använda oss av den – det är två helt olika saker.
– På kort sikt har vi en tendens att överskatta och på lång sikt att underskatta teknologins inverkan på våra liv. ”Det här kommer att revolutionera samhället”, har vi tänkt många gånger. Men trots att förutsättningarna förändras snabbt förändras inte människan, säger Charly Salonius-Pasternak.
Som exempel nämner han språket. Trots att det säkert snart är möjligt att föra Skype-samtal så att det vi säger automatiskt översätts till den andra partens språk kommer det att finnas ett mervärde i att lära sig språk. Man gör det inte bara för att kommunicera, utan också för att se och förstå världen.
– Om vi inte längre har intresse för att lära oss språk begränsar det också delvis hur vi ser på världen. När du lär dig språk tvingas du också kunna sätta dig in i annan kultur och i en annan persons skor, säger Salonius-Pasternak.
Just nu ser vi en radikal demokratisering av teknologi; en mobiltelefon kan man få för några tiotals euro och en satellit för tusen dollar. Samtidigt finns det teknologier som förblir fruktansvärt dyra – såsom att skydda ip-rättigheter. Det skapar en illusion om lättillgänglighet och demokrati trots att det är en begränsad vara som är billig. Vi inbillar oss att vi har mer makt än vad vi egentligen har för att internet, laptoppar och telefoner är billigare, säger Alf Rehn.
– Men den teknologi som verkligen betyder något och som ger makt är dyr. En marxistisk läsning av dagens ekonomi skulle bland annat poängtera att jurister och varumärkeskonsulter är så dyra att de är de nya produktionsmedlen. Netflix är billigt, men sanningen kan bli allt dyrare i en medievärld där marknaden konsolideras allt mer.

KRIGEN

Flygande skorpioner, brinnande djur och vilda kamphundar med fradga rinnande ur gapet – det var vanliga vapen på antikens slagfält. Perserna doppade sina pilar i ormgift innan de lät dem hagla ned över fienden medan kartagerna samlade in giftormar och slungade över dem i stora lerkrukor mot fiendeskeppen. Mongolerna kastade på 1300-talet pestangripna lik över murarna till fiendestaden och folket kapitulerade snabbt när epidemin bröt ut.
De här krigsmetoderna låter ungefär lika surrealistiska som framtidens kanske kommer att te sig för oss. Om hundra år kommer obemannade flygplan, pansarfordon och stridsvagnar att vara normen och de nya bekymren är potentiell hackning av dessa. Krig kommer också att föras i rymden och en ny kolonialisering äger rum. Konflikterna intar hybridform där nya krigsformer, såsom hackning, blandas med gamla.
– Det här tror jag vi kommer att se mer av. Sedan är det en annan fråga om man kommer att klassificera det som krig, eller som en djup komplex konflikt där man använder ekonomiska och kanske medicinska vapen men inte konventionella vapen, såsom skjutvapen och kärnvapen, säger Salonius-Pasternak.
I den danska succéserien Brons andra säsong (2013) utreder Saga Norén och Martin Rohde ett fall där miljöaktivister med hjälp av ett kemiskt vapen sprider ett dödligt virus som resulterar i aggressiv lungpest hos offren. Salonius-Pasternak tror att det är den här typen av biologisk-kemiska vapen som kommer att vara det största hotet i framtiden, trots att vi sedan andra världskriget har fruktat kärnvapnen mest. Ett biologiskt vapen är till exempel avsiktlig spridning av en sjukdom som ebola och kemiska vapen utnyttjar giftiga kemikalier som leder till bestående skador eller död, ofta en smärtsam sådan.
– Det kommer säkert att vara fler än några stormakter som kommer att kunna bygga virus som bara påverkar människor med viss genetisk profil. På något sätt måste man begränsa användningen av sådana här vapen så att det inte går så att ett dödligt gift som bara biter på presidenten och hans familj sprayas i ett auditorium före ett besök, säger Salonius-Pasternak.
I Finland har vi nu haft fred i ungefär sjuttio år. Kommer den att bestå i hundra år till?
– Om vi skulle ha 170 år utan storkrig i Europa skulle det vara något som vi aldrig tidigare skådat. Orsaken till att Kalla kriget förblev kallt var att USA och Sovjet insåg att vi inte kan ha ett tredje världskrig. Däremot är det möjligt att stormakter som har tillgång till kärnvapen eller är allierade med kärnvapenmakter för begränsade krig, såsom det i Ukraina i dag. Det är ju alldeles klart att det snabbt skulle vara över om Ryssland på allvar gick in i landet.

Vi har ännu inte förstått den politiska roll och makt som nya aktörer faktiskt kan ha. Alf Rehn, professor

Något som ändå talar för att Finland kommer att förbli relativt tryggt framöver är att vår välfärd ligger på en så hög nivå. Finland placerar sig årligen bäst i den amerikanska mätningen The Fragile States Index som mäter hur stabilt ett land är.
– Jag tror att finländarnas uppskattning för vad vi har – naturen, jämlikheten och en rätt så stabil samhällsstruktur – gör att vi inte har så många interna terrorister som vill spränga upp det hela trots att vi definitivt har tillräckligt många ingenjörer för att göra det. Jag har svårt att tro att vi själva helt skulle sjabbla bort det här.

SVENSKFINLAND

Men kommer vi att sjabbla bort Svenskfinland? För hundra år sedan existerade knappt begreppet finlandssvensk, definitionen höll precis på att skapas. Men det som många i dag ser som en självklar identitetsmarkör känner sig många också exkluderade från. Finlandssvenskhet måste bli en angelägenhet för de människor som ingår i den finlandssvenska kulturen, säger Hannes Nykänen.
– Annars är risken att den lilla klicken av finlandssvenskar krymper till ett gäng av inbördes bekanta som administrerar de finlandssvenska resurserna och känner sig hemma i det. Situationen är inte hopplös, men för att undvika det här scenariot krävs det extrem öppenhet, vidsynthet och förmåga att lyssna och ta med människor utanför den inre kretsen.
Om finlandssvenskheten blir en nisch som allt färre känner sig hemma i kommer minoriteten långsamt att krympa, redan i dag flyttar många utomlands eller jobbar och umgås mer i den finskspråkiga kulturen. Det finlandssvenska måste stå för ett mervärde om föräldrar i framtiden ska anse det vara värt mödan att ta sina barn till en svensk skola om den finska ligger precis runt hörnet.
– Den substans som utöver språket ges åt finlandssvenskhet känns för många alltför främmande för att de ska vilja vara med, och det är problemet. För att finlandssvenskheten ska kunna räddas och för att svenskan ska kunna bestå i Finland krävs extrem klokhet och öppenhet hos alla inom SFP och alla som sitter på fondpengar i Svenskfinland, säger Nykänen.
Om vi vågar öppna upp för nya röster, idéer och värden så kan finlandssvenskheten bli en progressiv kraft.
– Finlandssvenskheten kunde vara något som öppnar upp för nya sätt att tänka och som släpper in människor som – förutsatt att de är seriösa – får reellt inflytande. Då finns det en teoretisk möjlighet att den finlandssvenska kulturen kan bli ett slags vitalitetskärna i välfärdstanken, säger Nykänen.
Det kräver att man i fonder och tankesmedjor ser över hur man fördelar sina resurser och att man fokuserar på kunnande, kreativitet och nyskapande i stället för bara språk och tradition. Det är destruktivt att de finlandssvenska fonderna nästan alltid förutsätter att projekt man beviljar stöd ska gälla finlandssvenskhet och gå på svenska, trots att allt mer sker på engelska i dag, säger Nykänen.
– Man tror att det stärker den finlandssvenska kulturen om man håller på och rotar i sin egen finlandssvenskhet, till exempel genom att studera folkkultur, men det är ett allvarligt misstag. Vi måste bli öppnare och våga acceptera också personer som inte delar samma värderingar som cheferna i de finlandssvenska styrande organen. Man får inte avfärda duktiga människor för att man tycker att det hotar ens eget sätt att tänka.

Våra framtidsvisionärer

Alf Rehn
En av Finlands 20 största businesstänkare, enligt tidskriften Nordic Business Report. Professor inom innovation, design och ledning vid Syddansk universitet i Danmark, tidigare vid Åbo Akademi. Författare till boken Farliga idéer (2010).

Arne Jernelöv
Professor och miljöforskare vid Institutet för framtidsstudier i Sverige. Han har också mångåriga internationella uppdrag för bland annat FN och WHO och har skrivit boken Amazonia – den framtida värld där kvinnorna styr (2010).

Hannes Nykänen
Docent i filosofi vid Åbo Akademi och forskare vid Helsingfors universitet. Hans specialområden är moralfilosofi,
vilket är temat i hans bok Samvetet och det dolda: om kärlek och kollektivitet (2009).

Charly Salonius-Pasternak
Forskare vid Utrikespolitiska institutet i Finland (UPI) sedan 2005. Främst forskat i krishantering, fredsbevarande och Nato. Expert på Finlands försvars- och säkerhetspolitik.

SERIE: 1 2 3 4
Vision och verklighet

Finland fyller 100 år och vi blickar framåt. Hur ser Finland, och världen, ut om hundra år? I fyra reportage analyserar vi med hjälp av forskare framtiden utfrån fyra teman: människan, fritiden, makten och maten. Serien är gjord av Svensk Presstjänst, SPT.