När porren kom till Finland drämde censuren till

Text: Sofia Holmlund
Foto: Karl Vilhjálmsson.
Modeller: Ruska Schönberg och Ulrika Bachér.

Finland har haft en av Nordens mest strikta inställning till sexuell njutning och porr. I Sverige och Danmark låg man steget före och det var också härifrån som de första porrtidningarna kom. Att tidningarna var skrivna på svenska och danska gjorde inget – här var det bilder som gällde och smugglingen tog fart.

Enlarge

Tom-Sjo%CC%88berg
– Det värsta när man satt inne var när man på fredagarna gick till kantinen. Där fick man köpa samma tidningar som man satt inne för, säger Tom Sjöberg. Foto: Karl Vilhjálmsson

Han gömde porrtidningarna under rocken

Det finns få personer som bevittnat polisens jakt på smutsiga böcker och snuskiga bilder. Porrens grand old man Tom Sjöberg är en av dem. Han levde i Helsingfors undre värld och öppnade Finlands första sexbutik.

Bland pappersskräpet som kom med tågvagnarna till Södra hamnen hittade Tom Sjöberg något som fångade hans intresse. Året var 1963 och hamnen var hans arbetsplats eftersom han jobbade som förtullare åt Victor Ek. Det som han såg bland skräpet var svenska sextidningar: Piff, Paff, Raff och Cocktail.
Fanns här pengar att tjäna? Som liten pojke hade han ränt på Ester Mikulainens antikvariat på Sjömansgatan i jakt på serietidningar. Nu fanns muskeltidningar, som visade unga biffiga män i atletiska poser, i skyltfönstret.
– Jag tänkte för mig själv, månne hon skulle vara intresserad av mina tidningar?
Mikulainen var ytterst motvillig men Tom Sjöberg lade ett knippe tidningar på disken och gav henne numret till Victor Eks kontor i Södra hamnen.
– Det räckte bara en timme så ringde kärringen och sa “ta genast med dig så många tidningar du bara kan”. Och där började det.
En tid försåg han antikvariatet med porrtidningar. Sedan började han syssla med en helt annan typ av affärer i Sverige.
– Vi langade sprit i Sverige på 1960-talet.

Rena rama porrsäckarna

I Sverige och Danmark var porrtidningarna mycket mer explicita än Finlands herrtidningar. En artikel i Skånska Dagbladet 1950 beskriver hur porrtidningar med nakna kvinnor på omslaget hängde i kioskernas skyltfönster i Malmö. Annat var det i Finland där man fick böter om man importerade, spred eller sålde det som kallades för osedliga publikationer. I praktiken var porr förbjuden i Finland ända till 1990-talet.

Enlarge

retrotidningar
Paff och Piff är svenska herrtidningar som var eftertraktade på den svarta marknaden i Finland på 1960-talet. Man fick inte importera dem lagligt, för det var förbjudet att sprida osedligt material. I dag är tidningarna samlarobjekt. Foto: Karl Vilhjálmsson

Av en händelse såg Tom Sjöberg en annons i den svenska herrtidningen FIB-aktuellt. Där kunde man köpa kort med texten “Swedish Press Center” för 10 kronor. Korten var förstås falska och Sjöberg gjorde genast en beställning. Sedan var det bara att åka på gratis pressresa med färjorna till Stockholm. Så höll det på i några år.
– Tills en gång, det var väl på Vikinglinjen, som kaptenen kom fram till oss och sa, “nej nu blir det slut med det här”.

– Efterfrågan blev hela tiden större och större. Vi sålde till alla butiker i Helsingfors, de var tio femton stycken. – Tom Sjöberg

Från Stockholm körde de ner till Malmö och Köpenhamn och handlade. Först var det Weekend Sex, som det var stor efterfrågan på hemma i Finland. Språket hade inte så stor betydelse. Snart hade tidningarna färgbilder. De kunde man köpa i partiaffären Color Climax i Köpenhamn från år 1965. Snart hakade också den svenska tidningen Private på färgtrenden. Porrtidningarna fraktade de hem på alla upptänkliga sätt.
– Vi var många killar som hade långa rockar med fack där man fick in 100-150 tidningar.
Ibland tog de flyget hem.
– Det blev hett i flygplanet när man måste sitta med rocken på. Flygvärdinnan frågade om vi inte vill ta av oss rockarna. “Nej, nej”, svarade vi medan svetten bara rann på oss.
Andra gånger gömdes porrtidningarna bland smutstvätten på färjan hem. Ett annat alternativ var att fälla in tidningarna i hemliga sidofack på personbilar.
– Efterfrågan blev hela tiden större och större. Vi sålde till alla butiker i Helsingfors, de var tio femton stycken.
Affärerna gick strålande. En tidning som kostade två finska mark i Köpenhamn tog han tjugo mark för i Helsingfors.

Ålänningarna slappa mot herrtidningar

Sjöberg och hans gäng var inte de enda som körde bilar lastade med porr till Finland. “328 kg PORR” skrek en rubrik i Nya Pressen den 24 april 1970.
– Det var verkligen mycket fula och smutsiga bilder i dessa tidningar. Man kan inte fatta att både svenskar och danskar har intresse av att läsa sådan smörja, sade en tullman i Torneå som tidningen intervjuat.
Senare samma sommar skrev Nya Pressen om ett annat stort porrkap. 2 000 tidningar hade då fastnat i tullen i Lillmälö färjhamn i Pargas:
“En Sverigefinländare bakom ratten låg ovanligt tungt på fjädringen, trots att bilen inte föreföll särskilt tungt lastad. Tullen tog sig en titt under sätena. Synen som mötte dem var obeskrivlig. Porr, porr, porr …”
Tom Sjöbergs porrsmuggling blev allt mer ansenlig. Vi talar alltså om långtradare fullastade med svensk och dansk porr. Långtradarna dundrade in från Torneå i norr till Åland i söder. De åländska tullmännen hade en liberal inställning.
– De var inte intresserade av att beslagta porr. Ålänningarna var mer som svenskarna.

“Polisen var lite arg på de där tidningarna”

I år är det femtio år sedan Tom Sjöberg, mest känd från Rödbergens undre värld, öppnade sin sexbutik på Lilla Robertsgatan.
Butiken hette något i stil med Antikvariat & Tobak, han minns inte det exakta namnet längre. Där gömde man de olagliga tidningarna inuti stora biblar som innandömet var utskuret på.
– När folk kom in och kikade tänkte de, aha, här tror man på Gud.

Enlarge

Fanny-Hill
Bakom pseudonymen John G. Blaire dolde sig den svenska författaren Per Meurling. Fanny Hills dotter från 1966 var en fristående fortsättning på "världens mest förbjudna bok" Fanny Hill, från 1748. Foto: Karl Vilhjálmsson

För att maskera den olagliga verksamheten sålde han också helt vanliga böcker och tobak.
Under de första åren var kunderna enbart män.
– “Det är till en kompis, det är till någon som ligger på sjukhuset”, sade de alltid då de kom och köpte tidningarna.
– Då i början med Piff, Paff och Cocktail var det oskyldigt. Kvinnorna var inte ens nakna, det var inga sexakter. Sedan blev tidningarna hårdare och hårdare.
De första kvinnliga kunderna började dyka upp i början av 1970-talet.
– De kom in i butiken mycket försiktigt. Nu för tiden på sexmässor är det kvinnorna som köper mer än karlarna.
Ungefär samtidigt kom Tom of Finlands gaytidning Kake in i sortimentet. Kake var en muskulös karaktär med polismössa.
– Polisen var lite arg på de där tidningarna.

Text inte lika upphetsande som bild

I sortimentet fanns även sexböcker som såldes under disk. Till exempel den svenska antologin Kärlek I-IV där författaren Bengt Anderberg var huvudredaktör. I dag är ursprungliga utgåvor av de första delarna nära nog omöjliga att få tag på. Exemplar av gamla Piff, Paff och Raff från 1960-talet har blivit retro. Dem säljer Tom Sjöberg i dag för 10 euro styck.
– Finska porrböcker blev aldrig riktigt populära på 1960-talet, de kom så sent att ingen orkade med böcker.
De första massagestavarna, tillverkade i Tyskland, började Sjöberg sälja kring 1970.
– Oskyldiga grejer. De som finns nu blir man ju ibland rädd för, säger han.
Levande bilder kom på Super 8-film i svartvitt och utan ljud. Mot slutet av 1970-talet dök Betamax- och VHS-filmerna upp.
– En halvtimmes tysk Tabu-film på VHS kostade 500 mark utomlands, här i Finland fick man betala 1 500 mark.

Enlarge

Sexbutik-nr-1
I början kallade Tom Sjöberg sin sexbutik för Antikvariat & Tobak, för att dölja det egentliga syftet. År 1979 stod det fortfarande antikvarisk bokhandel på skyltfönstret, som nu öppet visade upp Hustler, Playboy, Penthouse och andra tidningar. Foto: Harri Ahola. Helsingfors Stadsmuseum

Polischefen kollade på porr?

Ibland gjorde polisen razzior men Tom Sjöberg låg steget före och hade flera lager på olika platser. I början beslagtog polisen tidningar där det fanns nakna bröst eller böcker som innehöll ordet “knulla”.
Han upplever att polisen inte var så väldigt intresserad av att slå till mot porrbutikerna. I vissa fall ska polischeferna själva ska ha konsumerat beslagtagen porr i ett låst rum på Robertsgatans polisstation.
– Polisen som berättade det för mig sade att de hela tiden tittade på filmer där.
Mycket gick också polisen förbi. Suomalainen Kirjakauppa sålde engelska porrböcker, men polisen missade dem för att de inte kunde engelska.

“Vi tänkte att det här är okej”

Tom Sjöberg blev till slut trött på smugglandet. 1975 gick han till Tullstyrelsen och visade sina produkter. En Pikulinskij som hade hand om hamnarna försäkrade honom om att det går bra att han tar in tidningarna så länge som han betalar tull för dem.
– Lasterna blev större och större och ingen gjorde razzior i butiken så vi tänkte att det här är okej. Det var mycket polemik på den tiden om att porren borde släppas fri, att det är riktigt tokigt att ha en lag från 1927 som skapar trubbel för företagarna.

Enlarge

Ro%CC%88dbergen
Stadsdelen Rödbergen var sliten och kriminellt belastad på 1960-talet. Ett stenkast från Rödbergsgatan 14 på bilden öppnade Tom Sjöberg sin första porrbutik för femtio år sedan. Foto: Kari Hakli. Helsingfors Stadsmuseum

1982 kom den stora razzian. Polisen tömde hans butiker på Albertsgatan 12 och 38, King’s Sex på Lilla Robertsgatan plus en långtradare. Beslaget var värt fem miljoner mark, motsvarande över två miljoner euro i dag.
– Det var ganska stora pengar.
Sjöberg fälldes för första gången i rätten för smuggling, spridning av osedliga publikationer och för likgiltighet för förbud eller påbud. Det blev ett år i fängelse och en summa på 3,8 miljoner mark till staten. Han överklagade till hovrätten, men fick nej. Inte heller president Mauno Koivisto ville förkorta hans dom.
Själv tycker Tom Sjöberg att han borde ha fått tillbaka de pengar han betalat i tull på varorna. Och så tror han att domen föll av andra orsaker.
– Jag hade levt ett ganska hårt liv med allt möjligt fuffens och fiffel som de aldrig fick fast mig för. Det här var en hämndaktion från staten. Rättvisans arm är alltid lång, men kanske inte så rättvis.
Nyligen kom uppföljningen på intervjuboken Rööperi ut. Också den nya boken har han skrivit tillsammans med journalisten Harri Nykänen.
Han har en lustig anekdot från utgivningsfesten för den första boken som hölls på gamla Ravintola Kannu (i dag Punavuoren Ahven).
– Då dök det upp över 300 gangstrar och 25 poliser från den tiden. Alla “doka” och kom ihåg. Det var hyggliga kaverin. Det har inte hänt tidigare och alla dunkade varandra i ryggen.


Profil

Tom Sjöberg
Ålder: 71
Familj: Dottern Angel.
Aktuell: Med ny bok om gangsterlivet i Rödbergen tillsammans med Harri Nykänen. Rööperi – Lestinheittäjät, gangsterit ja kovanaamat som kom ut i början av oktober. Regissören Olli Saarela håller på att göra en filmatisering av boken.
Gör: Driver Finlands äldsta sexbutik King’s Sex.


Enlarge

bild1och2
Här beslagtar poliserna Agnar Mykles bok Sången om den röda rubinen. Det räckte nio och en halv timme innan alla exemplar hade bränts upp i 750 graders värme i ångkraftverket i Raumo. Bilderna är ursprungligen publicerad i Kai Ekholms bok Kielletyt. Foto: Caius Kajanti

När “knulla”, “fitta” och “sperma” inte var okej

Tänk dig poliser beväpnade med maskingevär som vaktar en ugn där lågorna slickar i sig tusentals böcker. Det låter som ett bokbål i Nazityskland. Men det är det inte. Händelsen inträffade långt efter andra världskriget i Finland.

Enlarge

Caius-Kajanti
I en intervju har Caius Kajanti berättat hur hans mamma efter att ha läst Sången om den röda rubinen frågade om han testat allt som det som skrivs om i boken med sin fru Anna-Leena. Då svaret blev jakande ska hon ha sagt: "Caius, är det inte underbart att vara ung?".

På 1950- och 60-talet i Finland kunde du råka illa ut om du tryckte texter om lust, våta vaginor, erigerade penisar och samlag. Straffet var böter eller i värsta fall fängelse. Det mest extrema fallet var då 5 002 exemplar av norska författaren Agnar Mykles erotiska bok Sången om den röda rubinen eldades upp i staden Raumos ångkraftverk år 1960.

– I Finland har man bränt mycket få böcker under självständighetstiden, säger Kai Ekholm som är chef på Nationalbiblioteket.
Sången om den röda rubinen handlar om studenten Ask Burlefot och hans erotiska möten med olika kvinnor.
Caius Kajanti gav ut en finsk översättning av Mykles bok blev den omedelbart hett politiskt stoff.
Justitiekanslern Olavi Honka gjorde allt vad han kunde för att allmänheten inte skulle få läsa Sången om den röda rubinen. Honka hotade till och med att dra den biträdande justitieministern Teuvo Aura inför riksrätt om han inte agerade.

I Finland fanns från 1927 fram till 1999 en lag som sade att du inte fick sprida osedliga publikationer. Alltså böcker, tidningar, bilder och annat som kunde tänkas bryta mot sexualmoralen.

Den 15 oktober 1957 skickades poliser ut till bokhandlar som sålde Agnar Mykles bok. Den skulle beslagtas och förstöras.
Caius Kajanti drogs in i en rättegång som fick mycket uppmärksamhet. Samma dag som rättegången startade publicerade bland andra tre ärkebiskopar ett öppet brev. Där uttryckte de sina åsikter om att beslaget av boken skulle rena det samhälleliga livet i Finland.

Caius Kajanti fick välja mellan antingen tre månader i fängelse eller böter på 50 000 mark. I tillägg blev han skyldig staten 949 000 mark och hans förlag gick i konkurs. När myndigheterna förstörde alla exemplar de fått tag på av boken ska det ha räckt hela nio timmar innan de brunnit upp. Poliser med maskingevär vaktade ångkraftverket Rauma-Repola.

Också svenskspråkiga Mykleböcker hamnade i rätten, det fick Siv Labbart, som drev bokhandeln Gros i Vasa vara med om 1960. Hon dömdes till trettio dagsböter och att betala staten de inkomster som kom av boken. Bokhandeln hade tagit in tio böcker till Finland, och ytterligare femton exemplar beslagtogs i tullen. Alla exemplar förstördes.

Enlarge

Mykle-i-ra%CC%88tten
Också i författarens hemland Norge blev det problem med Sången om den röda rubinen. På bilden är Agnar Mykle i Høyesterett år 1958, men varken han och förlaget fälldes av högsta domstolen. Foto: Bjørn Fjørtoft. Billedbladet NÅ/Riksarkivet

Ingen språkfråga

Den amerikanska författaren Henry Millers bok Kräftans vändkrets råkade också ut för hårda tag i Finland. Men den svenska översättningen ägnade politikerna inte lika mycket intresse.
Enligt Kai Ekholm på Nationalbiblioteket var försöken att sätta stopp för erotiska böcker främst på finska aldrig någon språkfråga.
– Det var snarare en fråga om vanligt folk mot eliten. Lägre klasser skulle inte ha tillgång till litteratur som underhöll, var erotisk, eller porrig. Den finlandssvenska eliten, om man nu kan säga så, har alltid haft en specialställning. De har kunnat köpa sina egna publikationer direkt från Sverige. Och i biblioteken på herrgårdarna fanns det erotiska böcker.

Det fanns också andra, mer effektiva sätt för staten att kontrollera vad medborgarna läste. Många bibliotek runtom i landet hade ett hemligt låst skåp. Från början var “giftskåpet” en plats att gömma undan antisovjetisk litteratur. Med tiden kom man också på att alltför snuskiga böcker också platsade där, som till exempel Lady Chatterleys älskare av D.H. Lawrence eller Theo van de Veldes sexualupplysningsbok Det fulländade äktenskapet: en studie i samlevnadens fysiologi och teknik.

Enlarge

giftska%CC%8Ap4
I de finska giftskåpen platsade böcker som Lady Chatterleys älskare eller sexualupplysningsboken Det fulländade äktenskapet. Foto: Sami Varjo

– Bibliotekarierna var portvakter. Målet var att skapa en ideal medborgare. Bildade personer, som till exempel läraren på ett läroverk, kunde få tag på den här typen av böcker genom att fråga efter dem, säger Nationalbibliotekets Kai Ekholm.
Han fortsätter:
– Man tänkte att förmögna personer har möjlighet att köpa de här böckerna, till exempel i Sverige eller någon annanstans.
Ett av få giftskåp som bevarats intakta finns i dag på Finlands biblioteksmuseum i Vasa. Det var av en händelse som en bibliotekarie upptäckte ett skåp som hade rutorna täckta av brunt papper och som var låst med en kätting.
I dag finns det inga giftskåp kvar, men:
– Kamasutra och böcker om sexualupplysning lånades ut under disk på små landsortsbibliotek ännu på 1990-talet, säger Anneli Ketonen, överinspektör för biblioteksväsendet.
Det fanns också romaner som man helt sonika inte lånade ut till skolor på 1990-talet. En av dem var Anna-Lena Härkönens Tjurdödarvapnet.
– Det var helt enkelt för mycket sex i den, säger hon.

Den som vill se ett rekonstruerat giftskåp kan gå till Nationalbibliotekets utställning “Tiellä sananvapauteen” som pågår till årets slut.


Fakta

Enlarge

ginsberg_kraftan_tabe
Från vänster: Tabe Slioor, Henry Millers "Kräftans vändkrets" och Allen Ginsberg.

För heta för Finland

1962: Henry Millers bok Kräftans vändkrets.
Den finska översättningen av hur en man upplever bohemlivet i Paris i slutet av 1920-talet beslagtogs. Förlaget Gummerus vd fick böter.
1961: Herrtidningen Jallu.
En bildserie om ett kubanskt danspar gick inte an. Senare kom det fram att kändisen Tabe Slioors avslöjande om sitt förhållande till den biträdande stadsdirektören Erik von Frenckell var den egentliga orsaken till ståhejet. De följande numren av Jallu sålde som smör. Senare friade hovrätten Jallu.
1968: Allen Ginsbergs dikt Howl.
Howl dramatiserades i ett finskspråkigt radioprogram. Dikten innehåller ord som “knulla”, “fitta” och “sperma”. Programmets ansvariga fick en varning och Yles förvaltningsråd menade att programmet stred mot Rundradions licensavtal.
1968: Mattijuhani Koponens flygelakt.
Performanceartisten Koponen fejkade ett samlag på en flygel i Gamla studenthuset. En annan gång uppträdde han naken. I hovrätten dömdes han till åtta månaders ovillkorligt fängelse.
Källa: Tiellä sananvapauteen 1917-2017 – suomalaisen sananvapauden ja sensuurin muistikirja, som i år fick statens informationspris.