Lusten tog finsk film med storm

Text: Sofia Holmlund
Foto: Karl Vilhjálmsson.
Modeller: Ulrika Bacher, Sampo Marjomaa och Ruska Schönberg.

Omfamningar, bara bröst, anspelningar, en tatuerad kvinna på en sjömans arm. Den finska filmhistorien är full av scener som vi aldrig fick se. Regissörerna försökte tänja på reglerna för det var bra reklam att bli censurerad. En film från 1960 lyckades med det ingen gjort tidigare: tjäna storkovan utomlands tack vare affischnamnet Liana Kaarina.

Enlarge

Liana-Kaarina
– Jag gick på premiären av Månen är farlig tillsammans med min farmor, som var mig så kär. Då badscenen visades på vita duken sade hon “uj uj”, och sedan nämnde hon det aldrig igen, säger Liana Kaarina i dag, femtiosex år senare. Foto: Karl Vilhjálmsson

Finlands första erotiska thriller: “Vågad! Orädd! Skoningslös!”

Den erotiska thrillern Månen är farlig slog ned som en bomb över hela Finland och resten av världen. Nakenscenen katapulterade Liana Kaarina till berömmelse och i skvallerpressen fick hon epitetet vamp.

Liana Kaarina Ohayon, som fyllde 80 år i maj, är fortfarande bäst ihågkommen för sin huvudroll i filmen Månen är farlig från 1961. Tack vare den och många andra filmer blev Liana Kaarina, som de flesta känner henne som, en stor stjärna. Hon kunde inte röra sig någonstans utan att bli igenkänd. Skandalpressen kallade henne för “sexbomb” och “vamp” och älskade att skriva om hennes stormiga förhållanden, missfall och alkoholism.

– Särkkä placerade mig på en sten och förde en fickplunta med konjak till min mun. "Glugg, glugg, glugg" och så var jag lite lullig. – Liana Kaarina

I filmen spelar hon Elsi Pettinen som förvrider huvudet på både en äldre gift man, fabrikanten Sten (Toivo Mäkelä) och på den unge köpmanssonen Reijo (Esko Salminen).
Flera scener i filmen blev för mycket för Filmgranskningsnämnden. Den finländska biopubliken fick varken se henne springa naken ut i vattnet eller hångla med köpmanssonen så att badrocken glider upp och blottar hennes ena bröst. En annan scen som låter antyda att hon har sex med fabrikanten censurerades även den. 1960-talet var en tid i förändring där sex och erotik ansågs vara vågat, kontroversiellt och inte helt rumsrent.

Censurerad scen ur "Gänget" / KAVI

Regissören Toivo Särkkä och regiassistenten Åke Lindman hade inte på förhand berättat att hon skulle vara spritt språngande naken i filmen.
– När regissören sade “klä av dig och spring ut i vattnet”, nekade jag. På den tiden inbillade jag mig att jag var både fet och ful.
Men regissören menade att nakenscenen hör till filmen.

Enlarge

ma%CC%8Anen-ar-farlig
Liana Kaarina och Esko Salminen rullade runt halvnakna i sanden i Månen är farlig. Foto: KAVI / Suomen Filmiteollisuus

– Särkkä placerade mig på en sten och förde en fickplunta med konjak till min mun. “Glugg, glugg, glugg” och så var jag lite lullig.
Sedan bad han alla män utom regiassistenten att lämna platsen.
– När jag steg upp ur vattnet, vad såg jag då? Bakom varenda sten gluttade ett manshuvud fram. Det var en besynnerlig upplevelse.

Alla tiders succé

Inte nog med att Månen är farlig blev en av årets mest sedda i Finland, så var försäljningen av filmen utomlands av aldrig skådat slag. Suomen Filmiteollisuus utrikeschef Olavi Linnus har sagt att filmen såldes till 36 länder och att den gav filmbolaget mer inkomster än någon annan film, till och med mer än Okänd soldat (1955).
Utan tvekan var det naken- och sexscenerna som lockade. I Finland gjorde man pr för Månen är farlig genom att kalla den vågad, orädd och skoningslös. “Så het att Finland aldrig sett något liknande” var även en fras man använde. På svenska filmaffischer stod det: “Den sensationella kärleksfilmen: Begäret gjorde honom blind”. Amerikanska biografer lockade besökare med “Han gillade dem unga. Hon älskade dem alla”.

Censurerad scen ur "Gänget" / KAVI

– En av Kansallisteatteris skådespelare såg en affisch med mig som var 35 meter hög på Broadway i New York. Filmbolaget tjänade goda pengar på filmen, säger Liana Kaarina.

Men varken regissör, skådespelare eller någon annan blev knappast rik på filmen.
– Efter att vi filmat hela sommaren fick jag en liten inspelningslön. Jag har räknat ut att den i dag skulle motsvara 500 euro. Men det gör mig inte något i dag, inte är jag bitter för det.
Liana Kaarina, som spelat in fjorton långfilmer, räknar Månen är farlig som en av de bästa hon gjorde. Hon upplever inte att scenerna var speciellt oanständiga.

Enlarge

Stillbild
Den gifta fabrikanten Sten plockar upp Elsi Pettinen och kör henne till sitt sommarställe, det är starten till Månen är farlig.

– Det är inte som om jag blev tillsagd att göra något jättegroteskt. Det var riktigt vackra scener.
Det som visades på finsk film på 1960-talet var förhållandevis oskyldigt jämfört med det som är normalt i dag, menar Liana Kaarina.
– Sättet på vilket Lady Gaga och andra artister rör vid sig själva närmar sig porr. Det handlar inte längre om sången.
Efter Månen är farlig tilldelades Liana Kaarina bara roller som manslukerska, förförerska eller ragata.
– Den värsta filmen var Gänget (1963), där jag hade en gräslig roll. Publiken tycker om dig om du spelar en sockersöt roll. Rollerna jag gjorde fick bara männen att svansa efter mig.
Den finländska publiken blandade ihop hennes rollkaraktärer med det privata jaget. I deras ögon blev hon en kvinna som stjäl andra kvinnors män, något som grämt henne hela livet.

Männen flåsade, kvinnorna blängde

Liana Kaarina började få obehagliga telefonsamtal efter sina första filmer.
– Jag har aldrig haft sex för pengar även om jag en gång erbjöds miljoner för det. Jag blev väldigt sårad och grät över samtalen. Jag skulle aldrig kunna göra något sådant för pengar.

Enlarge

Sensuela
Det var meningen att Liana Kaarina också skulle spela huvudrollen i den mycket uppmärksammade filmen Sensuela. Regissören Teuvo Tulio valde istället Marianne Träskman.

När hon gick in i ett kafé stirrade de andra kvinnorna elakt på henne.
– Männen, ja de i stort sett bara flåsade efter mig. Jag kunde riktigt känna deras lystna blickar. Jag tänkte, så hemskt, vill ingen något annat av mig än det?
Skvallertidningarna gjorde sitt för att utmåla Liana Kaarina som en farlig, lastbar sex- och skandalflicka. I en artikel i Hymy 1967 antydde reportern att hon framhävde sin sexighet med avsikt, utan att bry sig om konsekvenserna. Mellan raderna skulle läsaren förstå att hon hade en lös sexualmoral. På bilderna poserade hon i bikini och högklackat.
Liana Kaarina kände sig många gånger tvingad att ställa upp på olika sorters bilder. En gång halvnaken under en minkpäls. Bilden hamnade på omslaget till en tidning.
– I det skedet drack jag. De bad mig göra “den där minen”, det var tydligen någon sexig min. När man uppmanas att vara sexig, så gör man som man blir tillsagd.

– Kunde du inte ha sagt nej?
– Jag tror att jag försökte säga till, men de sade “nej, nej …”. Då du jobbar mycket som jag gjorde då, är du så trött att du orkar inte kämpa emot längre. Under en tid hade jag på ett personligt plan nått botten. Jag brydde mig inte längre.
Liana Kaarina kan väldigt bra förstå Marilyn Monroe under fotograferingen till filmen Flickan ovanpå (1955). Där står hon på ett ventilationsgaller med luft som blåser upp klänningen och blottar hennes trosor.

Censurerad scen ur "Gänget" / KAVI

– Inte kunde hon säga “jag vill inte att klänningens fåll fladdrar så där mycket”. Hade Marilyn Monroe insisterat på att vara konservativt klädd under hela sin karriär hade hon inte fått de roller som hon fick.
Av samma skäl ställde Liana Kaarina upp på fotograferingar hon kände sig obekväm med.
– Om du inte ställer upp på en intervju så får du inte längre jobb eller så hämnas någon reporter på dig. I värsta fall stängs alla dörrar och ingen kontaktar dig efter det.

Casablanca, Paris, Jerusalem

När Ohayon efter 25 år flyttade tillbaka till Finland 1994 fick hon känna att fördomarna om henne fanns kvar. Männen började ringa och ge henne äckliga förslag efter att hon lagt ut en bostadsannons i sitt eget namn.
– Det är märkligt att ingen vill komma ihåg mig på något annat sätt. Jag har gjort så mycket annat i livet. Jag läser mycket, har skrivit fyra böcker och tragiska dikter på hebreiska. Jag är inte någon sexbomb, jag vet inte hur de kom på att kalla mig det.
Samtidigt med filmkarriären medverkade Liana Kaarina i många av Teatteri Jurkkas pjäser. Hon gjorde också radioteater, tv-filmer, läste dikter och sjöng.
Efternamnet Ohayon har hon efter sin tredje man, en judisk marockan. Med honom flyttade hon till Casablanca i Marocko 1969 och efter det saktade filmkarriären av. Hon har även tillbringat femton år i Paris och fem år i Jerusalem. I dag är hon skild från exmannen.
Under åren utomlands gav hon ut diktsamlingen Pour toi! på franska, självbiografin 12857 och två romaner. Den senaste, Tohtori Paratissimus, kom ut på Kustannus HD i år.
Liana Kaarina hoppas äntligen kunna lägga 1960-talets stämpel bakom sig.
– För mig är det viktigt att man kommer ihåg att min karriär startade som deklamatör och tragedienn.

– Jag fick lysande recensioner och inbillade mig att jag kunde bli en nästa Sarah Bernhardt. – Liana Kaarina

Hon blev upptäckt när hon spelade en galen kvinna i en av Nuorisoteatteris pjäser.
– Jag fick lysande recensioner och inbillade mig att jag kunde bli en nästa Sarah Bernhardt.
Regissörerna Sakari Jurkka och Maunu Kurkvaara såg pjäsen. Den ena anlitade henne till en huvudroll på teatern och den andra gav henne en filmroll.
Senare i livet skulle hon spela huvudrollen i en annan skandalös film: Teuvo Tulios Sensuela (1972). Det var den första finska film som fick 18 års åldersgräns. Under inspelningarna tampades hon med sitt alkoholmissbruk.
– Av inspelningarna kommer jag inte ihåg något annat än att jag satt i en pulka och bar en samisk mössa på huvudet. Allting efter det är svart.
Inspelningarna slutade med att rollen i stället gavs till Marianne Träskman.
I dag drömmer hon om att spela in ännu en film.
– Det är kanske möjligt, men jag vet inte ännu. Jag skulle vilja göra en konstfilm som är humoristisk.


Profil
Liana Kaarina Ohayon (född Leskinen)
Ålder: Fyllde 80 den 16 maj i år
Vem: Filmstjärna i Finland på 1960-talet. Medverkat i 14 filmer på bio och i talrika andra produktioner.
Största filmen: Månen är farlig (1961) censurerades delvis. När den visades på tv tio år senare i oklippt version tittade en halv miljon finländare på filmen.
Familj: Döttrarna Rakel Lyydia och Kreetta, barnbarnen Elnatan, Eliel, Liana, Rikhard och barnbarnsbarnet Nuppu.
Född: I Helsingfors. Tillbringade en tid som krigsbarn i Munkedal i Sverige.


Enlarge

Sa%CC%8Angen-om-den-eldro%CC%88da-blomman
Det kunde också vara bra pr för filmskaparna om en film förhandsscensurerades. Då var biopubliken sugen att se den på vita duken. På bilden ovan två scener från Sången om den eldröda blomman från 1938. Till vänster ser vi Sylvi Palo och Kaarlo Oksanen. Foto: HBL-arkiv / Pressbilder

“Man visade inte ens något fräckt”

Fel sorts filmer var farliga för folk. Det tyckte man länge i Finland och beordrade filmer tillbaka till klippbordet om de innehöll omoraliska scener. Eller så förbjöd man dem helt och hållet.

– Redan i början av 1900-talet diskuterade man hur filmer ska granskas. Filmen som medium ansågs påverka sinnena kraftigt och därför kunde man inte visa vad som helst, säger historikern Tuomo Olkkonen.
Till exempel Marlene Dietrichs genombrottsfilm Den blå ängeln (1930) fick inte visas i Finland förrän 1952. Filmen handlar om en respekterad lärare som faller för kabarésångerskan Lola Lola. I Finland tyckte man att den tyska filmen kränkte lärarkårens heder.
– Marlene såg så syndfull ut och hennes uppträdande var så provocerande oanständigt att den medelålders läraren råkade i förfall när han försökte få krogsångerskan. Om du tittar på filmen kan du förstå varför de kretsar som slog vakt om hemmets och äktenskapets helgd på den tiden uppfattade filmen som ytterst fräck och kränkande, säger Olkkonen.
En av de första finska filmerna som censurerades för att den gick emot tidens moral om det heliga äktenskapet var Valentin Vaalas Kvinnorna på Niskavuori (1938). Där går en gift husbonde till sängs med en lärarinna.
– Man visade inte ens något fräckt eller skabröst. Men tittaren fick inte bilda sig en uppfattning av att någon skulle göra något otillbörligt i filmen. Alla visste vad som händer ute i samhället, att unga har sexuella upplevelser. Men det fick man inte visa på film, säger Tuomo Olkkonen.

Enlarge

Den-bla%CC%8A-a%CC%88ngeln
Emil Jannings och Marlene Dietrich i Den blå ängeln. I Finland tyckte man att filmen kränkte lärarkårens heder. Foto: HBL Arkiv, pressfoto

Också Teuvo Tulios Sången om den eldröda blomman (1938) drabbades hårt av förhandscensuren. Flera sängkammarögonblick och en scen med en prostituerad måste klippas bort.
Många gånger räckte det med antydningar för att censurmyndigheterna skulle reagera. Sång under segel (1954) är ett av de mer extrema fallen.
– Till och med en filmsnutt där man kunde se en tatuering av en naken kvinna på en sjömans arm klipptes bort. Det var för oanständigt.
Finska filmhistorien är full av exempel på vad man inte fick säga rakt ut. I Djävulsforsen (1949), av Teuvo Tulio och Roland af Hällström, lägger sig en påklädd kvinna på rygg i höet medan en man tittar på.

Enlarge

Screenland
Den här typen av filmtidningar kunde innehålla nakenporträtt på 1920-talet. Här är skådespelaren Joan Crawford på omslaget. Foto: Famousfix.com

Den blå veckan (1954) med Gunvor Sandqvist i huvudrollen råkade också ut för censurmyndigheterna. Det var snarare vad man inte visade, utan lät tittaren förstå, som var det problematiska när man berättade om ett äktenskapsbrott.

Porrfilmer utan sexscener

I början av förra seklet förhandscensurerades filmer i Finland, trots att det gick emot lagen om tryckfrihet. Moral, sedlighet, hemmet och äktenskapet var ledord när man bestämde vad biopubliken fick se. Först mot slutet av 1960-talet  blev censuren lite mildare.
– Distributörerna ville ofta klippa scener för att få lägre åldergränser eller sänkt skatt. Det var också bra reklam att bli censurerad, säger Antti Alanen, programplanerare på Nationella audiovisuella institutet.
1987 kom en så kallad videolag som i synnerhet gällde porrfilmer. Videofilmer förbjudna under 18 år fick man varken hyra ut eller sälja. Först 2001 upphörde eran av filmcensur.

Enlarge

Gunvor-Sandqvist
Gunvor Sandqvist spelade huvudrollen i Den blå veckan, som var en filmatisering av Jarl Hemmers novell. I den skildras otrohet.

– Finland hade en märkvärdig videolag. Det var tillåtet att visa porr på biografer som La Scala på Norra Esplanaden men på video fick man varken hyra ut eller sälja filmer förbjudna under 18 år
Porrfilmer fick bara visas på bio om man klippte bort sexscenerna och lämnade kvar ramhandlingen. 1996 upphörde myndigheterna också med det kravet, men då var ingen längre intresserade av att se dem på bio, menar Alanen.

Det sensuella årtiondet

Vad få kanske känner till är att 1920-talet var mycket liberalt i den internationella filmvärlden.
– Decenniet kallas ju jazzens tid och det glada 1920-talet med emanciperade unga flapper-kvinnor. Den unga generationen var erotisk frigjord innan den stora depressionen.
Under den här tiden kunde det finnas konstnärliga nakenbilder i filmmagasinen på stjärnor som Joan Crawford, Clara Bow eller Gloria Swanson. De här magasinen fanns också tillgängliga i Finland. Men enligt Alanen var bilderna inte avsedda som snusk som skulle tjuvtittas på, utan de hörde hemma i årtiondets frigjordhet.

Enlarge

Clara-Bow
Skådespelaren Clara Bow anses ha varit USA:s första sexsymbol. Foto: Library of Congress

– Nakenhet har aldrig stått som grund för åldersgränser för filmer i Finland. Men med pornografin var vi stränga ända till 2001. Skillnaden till Danmark och Sverige, där censuren avskaffades redan på 1960-talet, var stor.
Alanen minns biografen Edison på Georgsgatan som under hans skoltid på skoj kallades för “Nudison” för att där mest visades naturist- och nudistfilmer på 1960-talet.
Fotnot: För den här artikeln har även filmexperten Jari Sedergrens blogg och Nationella audiovisuella institutets sajt Elonet använts som källa.


Censur

De här scenerna skulle bort eller förkortas
• Alla älskar (1935)
Drängen Hiski daskar till en piga på baken.
• Kvinnorna på Niskavuori (1938)
En gift husbonde och en ogift lärarinna ligger fullt påklädda i samma säng och talar förälskat med varandra.
• Sången om den eldröda blomman (1938)
Flera sängkammarscener.
• Framåt mot livet (1939)
En passionerad kyss.
• Anja kom hem (1944)
En förförelsescen

Enlarge

Kvinnobilder
Avklätt i Jörn Donners Kvinnobilder. Flera sexscener måste klippas bort i filmen.

• Lovisa (1946)
Kärleksscen i utkanten av ett rågfält.
• Kalle Aaltonens brud (1948)
En “naken” dansscen.
Häxan går igen (1952)
Repliken: “Och jag kände hur er hand rörde vid mitt bara bröst”.
• Månen är farlig (1961)
Nakensim och hångel på stranden
• Gänget (1963)
Allt från den ursprungliga titeln, till många vågade scener.
• Kvinnobilder (1970) av Jörn Donner
Sexscener i ett omklädningsrum och i en spårvagn.
• Sensuela (1973) av Teuvo Tulio
Scen på en bordell i Hamburg.
• Utländska filmer som fick problem var Hår (1974) och Sinnenas rike (1976).
Som Peter von Bagh har sagt i tidningen Filmihullu om Sinnenas rike, så “sker det egentligen inte så mycket annat i filmen än att man knullar”.